Hur känns det? - jo i exakt 9 månader har Solei vart här hos mig, jag tycker om henne något enormt och det kändes galet tungt att säga hejdå till henne inne i transporten... Hon har verkligen klivit med ett stort steg in i mitt hjärta, men hon är ju inte min typ, tyvärr. Den betyder ju dock inte att jag inte gillar henne för det gör ja, och det är inte lite! Det bandet vi har skapat mellan oss dessa 9 månaderna är väldigt starkt, jag har lärt mig henne innan och utan och så arg jag kan vara på henne och så arg hon kan vara på mig, så glad och samarbets villigt jag va mot henne och så snäll och samarbets villig hon va mot mig! Jag har fått slita häcken av mig för att vi ska komma på placering jag har fått slita häcken av mig för att bara komma runt banan, och jag är så galet glad att vi lyckades sluta på topp, så att vi fick ett kvitto på allt slit jag har lagt ner på henne!Och jag kan säga att Hanna var nöjd över det med, jag fick ett pressentkort på Hööks på 1000kr för att jag har slitit och fått henne att prestera, för det har ju som sagt inte alltid vart de lättaste!! ;)Nu är våran tid i alla fall slut, nu står hon i ett stall som Hanna fixat boxplats till henne över helgen, så åker hon vill sin nya ägare om några dagar! Den familjen som köpt henne är otroligt Goa, tjejen som ska gå henne är liten och hon och Solei funkade kanon bra ihop och jag stod seriöst och log hela tiden när hon red henne, och tjejen tyckte att solei var trygg och snäll och det är hon!! de är bara med mig hon jävlas, vi är la typ som systrar.... HAHA ;)Nu ska jag sova, imon vet jag inte riktigt vad jag ska göra? vad gör man när man inte har häst? har man ens något liv typ? ah, det lär jag ju märka, men shit va konstigt det känns att veta att ja, När ska jag till stallet nästa gång då?Men puss och kram!! <3 Min fina, gud va jag kommer sakna dig! #älskardighjärtat