satt just och kollade på bilder från ett gamalt hoppläger från ca 07-08 någongång, När tårana bara började rinna... De hopplägret va de bäst i hela mitt 14 åriga liv! Jag hade Nikita som INGEN annan ville ha, Jag älskade henne mer än allt annat hur cp hon än va så va Hon den bästa som fanns!

Allt va så skönt när man va typ 10 år. Man behövde inte ha någon perss på sig de va bara rida för att ha kul, De spelade ingen roll om de gick bra eler dåligt!
och allt kändes så bra med den ponnyn, men så fick jag kwanza och de blev mindre och mindre ridande på henne, men så en dag lyckades jag övertala mamma att jag kunde få ha henne på någon dressyr träninge ller något. Men när jag kom till stallet i slutet av Mars -10 kom jag till dig och såg bara hur de droppade blod fårn ditt ben och en dag senare åkte du till alé och dom konstaterade att benat va Krossat.
Och dom tog beslutet att ta bort dig..
den dagen gjorde jag inget annat än att gråta.........
(och de gör jag inget annat än nu heller, när jag skriver detta.)

Och så hade jag en Nikite tröja som jag fortfarande har kvar även om den är typ minimal..

<3